Utan namn

​

Luta dig inte mot mig,
jag faller.
Att jag står beror bara på att jag inte vet åt vilket håll jag skall falla
än.

Men när vinden kommer,
den svaga brisen
som smeker de äppelröda kinderna
vid barnkalasets samlade skara,
då faller jag
åt det håll den vill.

Den är stark.
Jag är svag.
Den har ett mål.
Jag har vandrat vilse.